När jag var au pair bytte jag ju familj en gång och då tyckte jag att det blev så tydligt att det tog exakt en månad för något att bli vardag. Då handlade det ju om att lära känna barnen och deras rutiner, nu är det kanske snarare att lära mig mina rutiner.

Denna känsla av att det tar en månad innan man på automatik stiger upp, häller upp yoghurt, kokar kaffe, brer en lunchmacka och så vidare, är ganska härlig!