Idag har jag haft min fösta riktigt lugna dag på något som känns som väldigt länge. Förra veckan hade jag franska tre av veckodagarna, de andra två spenderade jag i kyrkan för att hjälpa till att förbereda inför den årliga julbasaren. Fredag, lördag och söndag jobbade jag på julbasaren, ett riktigt stort arrangemang som besöktes av flera tusen människor. Sen var det måndag igen, det innebar franska, luciakörövning och måndagsquiz. Men så kom tisdagen! Dagen med stort D. En riktigt lugn dag.
 
Det har varit riktigt fint väder idag så efter lunch bestämde jag mig för att ge mig ut på utflykt. Det positiva med att bo i den här nya familjen lite utanför storstaden är att det faktiskt är nära till en riktig skog, inget park-tjafs utan en skog.
 
Jag tog på mig mina prasselbyxor, mina vantar och kokade en kopp kaffe. Gjorde ett provisoriskt sittunderlag av en plastpåse och min varma halsduk. Jag lämnade hörlurar och bok hemma, nu ville jag ha en riktigt lugn stund i tystnad. 
 
Jag kollade på en karta och gick mot skogen. Den första platsen jag kom till var en park. En fin park, jo visst, men det var inte en liten park med en grävd damm, ljud från bilvägen och andra människor jag letade efter. Min jakt på skogen fortsatte. Efter ett tag kom jag fram till ett fint ställe, dock var det ett högt stängsel runt om. Jag följde stängslet och kom tillslut fram till en grind. Naturreservat stod det på en skylt. Mitt hopp tändes, men när jag skulle gå in var det låst. "Hmm" tänkte jag, "vad är nu detta?" Då såg jag ännu en skylt, en lite mindre. Naturreservatet var endast öppet på lördagar mellan 9-18. Bra där.
 
Jag gav inte upp utan fortsatte promenera. Jag gick en lång bit längs med en skog, men ännu ett högt stängsel skiljde mig från naturen. Aldrig har jag känt att naturen varit så svårtillgänglig. Jag var riktigt nära på att ge upp. "Nu sätter jag mig där framme vid stängslet, det är i alla fall i solen." Men, trot' eller ej, men "där framme vid stängslet" fanns en bor som faktiskt ledde mig över till den riktiga skogen! 
 
Vid det här laget var kaffet redan kallt, men vad gjorde det när jag fick möjligheten att i tystnad sitta på ett fällt träd, grubbla över livet och faktsikt se en hare (eller en kanin, är inte säker eftersom det var på ganska långt håll). 
 
Lotten - hinder för att nå naturen, 1-0.
 
 
 
 
Jag vet att uttrycket lyder "som man frågar får man svar", men "om man frågar" passar bättre i detta fall. 
 
Här kommer en liten bildserie som beskriver mitt senaste intresse - Belgiens flora!
 
 
Det här underliga trädet växer där jag bor, självfallet blir man nyfiken: "vad kan detta vara för träd?", "är det planterat eller vilt?" och "är det en gran, en tall eller något helt nytt?".
 
Jag fotade trädet, frågade några jag känner om de visste vad det kunde vara vara för träd. De gav mig namnet "ormträd", det visade sig vara felaktigt. Igår kväll spenderade jag säkert två timmar med att försöka ta reda på vad det kunde vara för art - sökte i växtfloror, letade bland tallsorter och hittade en sida som listade alla olika sorters arter i hela Europa - på latin. 
 
Tillslut gav jag upp, jag skulle aldrig kunna gå igenom hela den listan. Så jag hittade en sida som hette Svensk botanik... (jag kan ibland låta en smula dramatisk)
 
Och - om man frågar får man svar!
 
 
Så jag följde rådet och frågade i facebook-gruppen! Även botanikerna där sade att trädet var ett apträd, eller en Araucaria araucana, som de så fint uttryckte sig!
 
Så nu vet jag mycket mer om växten! Det är ett barrträd som kommer från södra Chile och västra Argentina, den är dock Chiles nationalträd. Trädet kan leva i upp till tusen år och kallas därför ibland för "en levande fossil" men sedan 2013 har trädarten statusen "hotad" :-( detta till följd av den snabba befolkningsökningen där borta. Kottarna ska visst också vara häftiga! De kan bli upp till 20 cm i diameter och ha frön som liknar kokosnötter som man dessutom kan käka! Jag hoppas verkligen att jag får se dem!
 
Ni kommer att häpna, ja tappa hakan, när ni får reda på hur mycket franska jag läser. Det handlar liksom inte om 3 timmar i veckan...
ej heller om 8 timmar...
det är mer än 12!
 
Jag läser 14 timmar franska varje vecka!
 
 
Detta uppdelat på tre lektioner, måndagar, onsdagar och fredagar 8.50 - 12.30. "Men så länge i sträck?" Nä, vi har en 15-minutersrast i mitten. Efteråt är man dock verkligen hungrig, detta äpplet i pausen till trots. 
 
Vet ni vad? jag tycker det är roligt och jag känner att jag redan efter två lektioner blivit mycket bättre, men det är svårt. Dessutom går det så fort fram, så att när man pluggat förra lektionens uttryck får knappt ens använda dem i nästa lektion, då är det dags för nya. I min smak hade jag gärna repeterat lite mer...
 
Jag kollade även på ett barnprogram på franska här hemma igår kväll, det var ett tips från familjen jag bor hos.
Sannerligen ambitöst.
 
KORRIGERING: Halli hallå! Detta inlägg blev sannerligen mer klickit än man kunnat tänka sig. Här sätts källkritiken på sin spets, för Lotten... Hur många timmar är 8.50-12.30? Det är ju inte 4 timmar och 40 minuter, det är ju tre timmar och 40 minunter. Alltså läser jag 11 timmar i veckan, lite mer rimligt va?