Idag efter min statistik-föreläsning sprang jag in i min svenska kompis påväg till bussen. Vi hängde ju väldigt mycket de första två veckorna men har nu lite olika saker för oss. Fortfarande goda vänner, gör bara olika saker på fritiden. Så jag frågade henne: "vill du följa med mig och plugga några timmar på kyrkan?" 

"Nej" svarade hon; "jag ska åka med de här kompisarna till stan för att köpa halloween-kostymer till kvällens fest." Sedan gick hon iväg med vännerna till bussen medan jag gick till spårvagnen. 

Medan jag satt och väntade på spårvagnen kunde jag inte låta bli att tänka lite. Jag kände mig tråkig. Min kväll bestod av att jag pluggade på kyrkan fram till klockan sju och därefter var jag med på deras aktivitet "Soppa och samtal". Inte så häftigt precis. 

Sedan är det verkligen inte så att jag önskar att jag skulle gå på halloweenfest med ett gäng. Nej, jag har aldrig firat halloween och studentfester är inget jag riktigt fastnat för. Samtal med tända ljus och potatis och purjolökssoppa däremot - i det sammanhanget stormtrivs jag. Känslan kanske på sätt och vis är att jag önskar att jag tyckte det var kul att klä ut mig till pirat eller mumie och dricka billig öl med andra figurer - det ser ju kul ut på bilderna...

Oklart vad slutsatsen blir, jag vill och kommer inte ändra på mig eller vad jag gör eftersom jag är nöjd, men jag jämför mig ändå med andra. Onödigt är ordet.