Jag upprepar rukbriken, vi har ett problem...

Det finns nämligen en del saker här som inte är 100% bra. Det här är inte något lättsamt ämne att prata om. Det handlar om en för mig djup inprentad tradition. Det handlar om en kulturkrock. Det handlar om förlegade system.

 

 

 

Så, det var fredag igår och jag skulle gå och köpa fredagsgodis. Jag kommer till affären och vad skådar mina ögon? Många olika sortes godis. Choklad, sura godisar, söta godisar, stora bitar, små bitar, pyttesmå bitar. Det fanns frasiga sötsaker, mjuka ena och sådana fyllda med annat. Men... alla dessa olika sorter ligger inpackade i plastpåsar, varje sort för sig. Ni förstår var detta är på väg...

 

Min önskan hade vait att köpa en salig blandning av dessa olika sorter. Att liksom få plocka och välja bitar själv. Varför inte kalla det typ "plockgodis"? 

Men ni vet hur jag är. Jag är ingen riktig lagbrytare, jag kunde inte öppna alla plaspåsar och välja ut några av varje sort, nej. Jag blev tvungen att välja. 

 

I det här läget kom min mest nationalpatriotiska sida fram.

*Poff* "Oj där var du! Du som till och med legat vilandes genom all tokig byrokrati. Men när det gäller fredagsgodis, då är du på hugget?"

Jag tar mig i alla fall i kragen och väljer tillslut den mest svenska påsen jag ser. Wienergum. (vilket jag nu i efterhand inser var jättekonstigt... Det är väl inte ett dugg svenskt nu vid närmare eftertanke?) En godissort som jag väl känner igen.

 

Men så kommer jag hem och ska försöka njuta av mitt fredagsgodis. Jag tar en bit wienergum och sätter den i munnen. MEN VAD FALS?! DEN ÄR JU FÄRSK? Inte så där halvgammal och seg som den brukar vara i godishyllorna i Sverige. Denna är mjuk och lätttuggad. Puh. Det är inte lätt när det är svårt.