Ni vet ju vid det här laget om att jag läser en kurs på Luleå universitet. Kanske ska jag berätta lite mer om den? Den heter Innovation, genus och hållbar utveckling, jag läser den på distans och den är endast på 25 procents fart. Fösta uppgiften lämnade jag in för ungefär en vecka sedan. 

 

Att läsa en kurs utan lärare, föreläsningar eller vägledning känns helt ärligt lite svårt. För det första krävs det en hel det självdisciplin och motivation. 25 procent är ungefär tio timmar per vecka och det finns mycket annat som lockar mer än att sitta hemma och studera. En annan halvsvår sak enligt mig är att man ju inte vet förrän man fått betyget om man gjort rätt, tänkt rätt eller så, allt kan ju vara helt förgäves om man missuppfattat uppgiften. Sist men inte minst så är det svårt eftersom det är på engelska. Jag kan engelska relativt bra, jag har läst engelska 7 och här i Bryssel kommunicerar jag främst på engelska, men att läsa facklitteratur på ett annat språk än sitt modersmål är faktiskt svårt. Man stöter på helt nya uttryck (vissa som man inte ens hört på svenska).

 

Jag fick dock lite självförtroende tillbaka när jag idag gick in på Mitt LTU och såg att mitt första arbete hade blivit betygsatt. Och alla ni som är känsliga för sånt som bryter mot jantelagen, håll för ögon och öron nu. Man kunde endast få godkänt eller icke godkänt, men jag fick ändå högsta betyg (kan man säga). Jag blev riktigt glad och stolt när jag såg det.

 

Då tänkte jag bara på hur tacksam jag är över min gymnasiegång! Alla dagar då vi tragglat över ett tiotal definitioner för alla möjliga uttryck, det har verkligen förberett mig för detta.

Elisabet%252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252525252520westberg

Så roligt!Gläder mig med dig.
Men vad är en beutiblender?Lärde mig inte det på Gymnasiet😀

Svar: Haha, det är en sminkborste!
Lotten

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress