Hejsan vänner, ovänner, mamma och mormor! 

 

Tänk er nu en film. I första scenen ser ni mig sitta här på terminal 5vid gate F32. Colaflaskan brevid mig skvallrar om att jag just ätit, och de två relativt stora väskorna som ligger vid mina fötter får er att inse att en längre resa är antågandes. Musiken trappar upp stämningen, men en berättarröst bryter plötsligt av:

- Hur hände det här?

Kassetbandet spolas tillbaka till början.

 

Jag ska till Bryssel! Oklart om jag berättat det för alla eller inte, men så ligger i alla fall läget. Min storasyster, som jobbar i Belgiens huvudstad skickade ett meddelande till mig för ungefär två månader sedan. Hennes vän sökte en au pair och hon ville tipsa mig om det jobbet. Jag slängde i väg ett meddelande och efter ett par dagar, en "telefonintervju" och lite betänketid hade jag jobbet.

 

Veckorna som följde efter det funderades det inte så mycket på resan. Planerna inför hösten, som tidigare hade varit väldigt diffusa och abstrakta, hade plötsligt klarnat vilket i sig var en väldig lättnad. De sista två veckorna var en enda lång avskedsturné. Nä, det var de nog ändå inte, men och med ledigheten som kom på besök efter det åtta veckors långa sommarjobbet var det väldig många vänner hann träffas under en relativt kort period. 

 

Nu klipper vi till den här morgonen. Jag sitter på golvet, vid mig sitter en vännina. Jag försöker räkna ut matten som krävs för att jag ska slippa betala övervikt på bagaget. Flyttar över de tyngsta plagget, ett par jeans, till handbagaget och så vidare. Vänninan öker så småningom hem efter en lång på-återseendekram. Sista lunchen hemma på ett tag är stekt palt och fläsk, en klassiker. 

 

Väskorna bärs ut i bilen, lillebror får en kram, ett visdomsord och en uppmaning. Bilen rullar iväg mot flygplatsen. Väl på Kallax är det föräldrarnas tur att ta farväl - men bara på återseende ju. 

 

Här byggs stämningen upp igen, ni i publiken kan passa på att gråta här, liksom min fina mamma gör i just den här scenen.

 

Jag flyger iväg till stockholm, och här finner ni mig alltså nu. På väg mot nya äventyr! Den är nu eftertexterna för denna spännande film börjar rulla in. 

- Åh nej, tänker ni. 

- Den här filmen får inte vara slut redan.

Och frukta inte, för just när filmduken svartnar poffar en ny bild upp! Berättarrösten igen:

- In next episode of Lottens äventyr....

Ni ser rörliga bilder på mig som anländer till familjen i Bryssel, mig som springer omkring på gatorna i EU:s huvudstad med ett stort leende. Och ni tänker:

- Puh! Vilken tur att vi bara trodde att det var en film eftersom det i själva verket var en serie, en följetong!

 

Nu svartnar duken på riktigt, i alla fall för denna gång! Vi hörs snart, till dess: önska mig lycka till så hoppas vi att detta går vägen!