Kära Bryssel.

I två veckor har jag känt dig. Jag hade ju hört talas om dig innan och vi hade ett par gemensamma vänner och bekanta, men det är med nöje som jag umgåtts med dig personligen.

Idag när vi umgicks en hel dag var det verkligen idylliskt. Det var du, jag och min engelska kompis. Du hade bilfridag (inte mobilfri, utan bilfri) vilket gjorde dig mycket mer lugn och avslappnad. Alla var ute på sina cyklar, sparkcyklar och skateboards idag, Bryssel. Och såklart till fots, det var ju jag. 

Jag fick se sidor av dig som jag aldrig tidigare sett. En stor damm mitt i staden, en damm fylld av svanar, änder, näckrosor och en och annan fontän. Du visade mig ett gammalt kloster, gator, nej hela kvarter, fyllda av marknader. Och Bryssel, jag säger inte att du har verkat lite gråmulen på sistone, men idag visade du verkligen upp en lite soligare sida!

Ett förslag till dig skulle faktiskt vara att ha bilfri dag varje dag, du skulle må bra av det! Här om dagen när jag cyklade på dina gator tänkte jag en hemsk tanke… Jag vill inte att du ska bli ledsen och jag lovar att jag tog tillbaka det i samma stund som tanken ploppade upp. I mitt huvud yttrade jag nämligen orden ”det här är ju likadant som i Indien”. Det kändes verkligen så just då! Fyra filer fulla med bilar som inte kom någon vart. Tvära vändningar. Många som tutade. Och så vidare. Men som sagt, jag tog tillbaka det, du har ju i alla fall delat upp vägen i filer.

Med vänliga hälsningar

Lotten