Att åka natttåg och följa regler i Indien

 
 
Natten spenderas på ett nattåg mot Varanasi. Ett tåg som inte är så värst likt SJ:s men som ändå fungerar bra. Tågen är uppbyggda med en lång korridor genom varje vagn, och längs korridoren finns våningssängar med två våningar. Vid sängen finns en vägg vid fotändan och huvudet. Denna vägg har en stor öppning och fortsätter sedan över på andra sidan fram till väggen. Längs dessa väggar är det, liksom i SJ:s liggvagnskupéer, sammanlagt 6 bäddar. Högst upp i en sån våningssäng ligger jag nu. Fötterna sticker ut helt i korridoren där en man med jämna mellanrum går förbi och ropar "Chai? Chai?" Detta är något utöver det vanliga. Men alla ni som föreställer er en jättegammaldags vagn med kackerlackor och ormar kan tänka om. Slafarna är gjorda av, typ, galon, och ja, de är korta, men inte ofräscha på något sätt.

En annan sak jag skulle vilja ta upp är hur svårt det är att följa alla regler här, i och med att alla inte är självklara. Idag har vi besökt massa turistställen; röda fortet, Gandhis symboliska begravningsplats (asså det var en stor park, och där var det frisk luft och det luktade blommor och träd! Min första tanke när jag andades in luften där var bara: mormor och morfar och Skövde!!! Knasigt hur lukter kopplas så lätt till olika platser!), platsen där Gandhi blev skjuten och ett siktempel. Jag hade med min filmkamera, och på flera ställen blev jag strängt tillsagd att jag inte fick filma. Jag hade inte sett någon sån skylt men tillåtet var det i alla fall inte. På Taj Mahal beslagtog de kameran under tiden jag var där och på röda fortet tror jag att jag råkade muta (??) vakten för att få ha den kvar i väskan. Jag skulle ge dem pengar för att betala nyckeln till ett skåp som man kunde hyra under sin vistelse där. I och med att jag inte hade jämna pengar gav jag en större sedel, så de tog inte kameran utan de behöll växeln och jag fick gå vidare... Hm...

Så på platsen där Gandhi blev skjuten, en väldigt idyllisk plats, så bestämde jag mig för att följa alla tänkbara regler och inte filma så mycket. Jag skulle passa in. Meeen, så bad Mirja mig skutta lite på en gång där för att hon skulle ta en bild, och vad tror ni inte händer då? Jo, jag blir tillrättavisad en som jobbade där.

Slutsats? Det är inte lätt när det är svårt...
Fötterna som sticker ut. 
 
Trädgården.
Gandhis sista bostad.
 
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

En 18-årig tjej som från Norrbotten. Har en dröm om att bli skådespelare, men lever just nu ett liv fullt av basket, vänner och skola. Har tankar och åsikter om det mesta mellan himmel och jord, men hjärtefrågorna är för tillfället Norrlandsfrågan och att man inte ska sprida rasism!




RSS 2.0