Höstlov! Ska firas, fått lunchpengar. 

 

Går till fik för lunch, vrålhungriga.

 

Maten kommer inte, ritar på servetter.

 

Maten kommer, då gör läppen plötsligt ont.

 

Vill inte dricka, vill inte äta. Inte ens smaka.

 

”Vi kan ändå inte gå förrän jag har ätit”, ”du måste ändå prova äta lite”.

 

Tårar, kramar. Sitta i knä, sitta under bordet. Gråt.

 

Ingen mat i magen, ska leka med de andra barnen. Vill inte.

 

Kan inte motstå leken, leker en stund.

 

Klockan tickar. Saknar mamma. Orkar inte leka mer. 

 

Äter en banan, lite gladare.

 

Ska äntligen gå till mamma, glad. Sjunger tillsammans ljudligt på vägen.

 

Somnar i vagnen innan vi hunnit komma fram.

 

 

Världens gladaste barn grät sina första ”riktiga” tårar idag (i alla fall när jag varit med). Det gick bra, men nu tar jag höstlov och flyger till Berlin och min bror i fem dagar!