Let´s talk about den franska skolan... He funk liksom it. 

Jag har verkligen lagt ned tid på att lyckas med detta, men det är lättare sagt än gjort. Först skulle man boka ett möte för att kunna anmäla sig. Detta provade jag göra redan hemma i Sverige, men mötestiderna släpptes visst bara för några dagar frammåt, så jag fick vänta till jag kom hit.

 

I måndags satt jag redo klockan nio, men då hann alla tider ta slut innan jag lyckades ta reda på mitt nya Bryssel-telefonnummer. Puh. Nästa gång nya tider skulle släppas var igår och tro det eller ej, men jag fick tag på en tid! 

 

För att få gå dit behövde man ha med ett antal saker, bland annat ett ifyllt frågeformulär. Jag satt med detta halva morgonen och försökte fylla i rätt. Allt stod nämligen på franska. Google translate var min vän.

 

Idag klockan 16.45 befann jag mig på skolan för att gå på möte. Först gick jag till informationsdesken, de sa att jag skulle gå ner en våning. Väl där nere blev jag ombedd att gå upp en våning. Tillslut fick jag i alla fall registrera att jag var där, på våningen under den första våningen. Jag fick en kölapp med nummer 53. På tavlan i väntrummet stod det 92.

 

En timme, 45 minuter och 61 köplatser senare var det min tur. Men gissa vad? Ha! Nä då, då hade alla platser för den kursen som slutar i november tagit slut. HA HA HAH. Nä. Skoja. Inte ens kul. Jag fick i alla fall ställa mig i en kö, tack och lov en digital kö. 

 

Slutsats på det? Hur tar man sig runt när man inte tar sig runt? Ibland tar man sig inte runt. Det är rejält irriterande, men om någon byggt en väg med ett så stort hinder att man inte ens tar sig runt, då är det jobbigt. Vi får se hur jag löser detta. Kanske hämtar en stege? En slägga? Jaa ni, vi får helt enkelt se!