Saker som många utifrån nog skulle säga ter sig knasigt eller opraktiskt har jag, efter två dagar i Indien, börjat förstå mig på. Alla saker fyller faktiskt en funktion.

Ett tydligt exempel på detta är tutorna. Vi kan störa oss på dem hur mycket som helst (om vi ids lägga energi på det), men blir man irriterad av att alla tutar hej vilt och att det på många rickshaw (vet ej hur man skriver det i plural) står "horn pleas" så tänker man inte på det faktum att knappt någon har backspeglar. Rickshawsarna och cyklarna har aldrig haft några och bilarnas är antingen bortslitna eller infällda. Så att tuta är då ett väldigt bra och praktiskt sätt att varna framfarande medtrafikanter; antingen om ens existens eller för att be dem åka åt sidan. Hade bilarna inte haft tutor hade trafiken varit mycket mer otrygg, i alla fall som den ser ut idag. Så idag håller jag med - horn pleas.

Nästa sak som man kan anmärka på här är alla föroreningar. Som ni kan läsa i Pers inlägg är luften här väldigt disig nästan hela tiden. Ja, jag dömer, det får jag erkänna, men lika lätt som det är att döma New Delhi för dess utsläpp är det att försöka förstå. Tänk att det bor mellan 25-30 miljoner (!!) människor i staden, det är rätt många personer. Alla dessa människor kör inte motorfordon, ingen har två bilar per familj (vi får dock se många familjer med 4 personer som trängs på en enda moped) och knappt någon lever pendellivet. Däremot spelar folkmängden in väldigt mycket, även om procenten som använder bensindrivna fortskaffningsmedel är låg blir det reella antalet högt. Dessutom är det torrperiod här, då fallet smoggen inte ned till marken utan förblir synligt i luften.

Jag har ett sista exempel, dock vet jag inte om jag kan koppla det till just begreppet "etnocentrism" i och med att det inte har med etnicitet att göra, men det handlar i alla fall om förståelse. När Eva blev bestulen på pengar av tre kvinnor var min första tanke: "hoppas de delar lika på stöldgodset även om det endast var en kvinna som utförde själva handlingen". Knasig tanke. Ett brott kan inte rättfärdigas bara på grund av klasskillnader, men det kan förklaras. För dessa damer var rupeeserna en stor mängd pengar medan det för oss inte är hela världen. Jag hoppas innerligt att dessa pengar kommer till användning för något viktigt, som mat till barnen och familjen eller något liknande. Man kan inte veta hur det känns att leva så fattigt, och än en gång är det aldrig okej att stjäla, men jag förstår att det i deras fall var en väg att gå.

Slutsatsen jag drar av detta är att vi människor är väldigt lika. Vi ser problem och vi försöker lösa dem. Vi ser svårigheter i vardagen och vi uppfinner förenklingar. Vi tänker inte alltid på hur konsekvenserna blir för vår miljö och våra medmänniskor och vi är alla lite etnocentriska. 

Naanbröd är överskattat 

Tack för mig 

Lotten