Varanasis djurliv

Jag har så många tankar som jag går och funderar på! Jag vill dela med mig av hur det är att vara kvinna i här i Indien (det är ju trots allt det mitt gymnasiearbete till viss del handlar om), hur det är för djuren här och hur det är för de människor som är funktionsvarierade (vi besökte nämligen ett center för familjer med familjemedlemmar som är funktionsvarierade)!

Jag tror att vi i dag snackar lite om djuren?
Jag är nämligen inte en person som "bara älskar" djur. Djur och jag kommer inte jättebra överens, särskilt som jag är rädd för de flesta fyrbenta små (och stora) krakarna. I Varanasi har vi sett alla möjliga djur; apor, kor, grisar, hundar, ormar, katter, möss, ekorrar och så vidare. Ett par av dessa djur är till och med heliga; apor, kor och ormar. Min tanke var därför att djur här skulle ha det jättebra och leva värsta drömlivet, men så var inte fallet. Det finns ett par situationer här där jag verkligen känner sympati för djuren och jag tänkte ta upp en del av dem!

Många personer som tigger använder djur för att fler människor ska stanna upp och ge dem pengar. Trots att ormar är heliga är det en del som förvarar ormar i en korg, sedan spelar de flöjt och låter dem väsa en hel del, i slutet böjer "ormtjusaren" fram sitt huvud framför ormen och låter den attackera. Ormens giftiga tänder har de förstås dragit ut, vilket inte kan ha varit skönt för ormen, och när ormen attackerar gör den ju det på grund av rädsla! Jag har även sett en del som tigger som har en apa i ett koppel. Kedjan har inte varit längre än en och en halv meter, och den var varit fastkedjad i den tiggande personens fot. Ni kan ju tänka er en apa full av energi som sitter fast i en sån position... den sprang runt runt runt, och den såg inte ut att må bra.

Hundarna då? De har det inte heller lätt kan jag säga. Människans bästa vän är nog snarare en bekant här. Vi ser hundar och små valpar överallt! En del ser rätt friska ut, andra är magra, har smutsiga sår, vissa skäller och de flesta ligger bara och sover hela tiden. Hundar är liksom bara en del av miljön, indierna ser dem men ägnar inte någon större tankeverksamhet åt dem, om de håller på att köra på någon turar de lite så att de ska flytta på sig, men inget mer. Hundar här lever inte, enligt min syn på saken, ett gott liv. Jag tror att hundar kan leva och frodas som vildhundar, men då ska de nog inte bo i en sån här miljö.

Det sista exemplet jag kommer ta upp är de kära, omtalade, heliga kossorna! De måste väl ändå ha det bra? Att få gå fritt utan att någon stör dem? Nej nej nej. Tyvärr är det inte så. Kor är heliga och jätteviktiga så länge de kan producera mjölk. Det finns människor som äger korna och de låter dem kalva, sedan mjölkar de dem och så vidare. Men så fort kon inte kan ge någon mer mjölk tappar den sitt värde. I den situationen låter ägaren kon bara gå fritt och klara sig själv. Men i Varanasi finns inte mycket gräs inte! Korna lever främst på sopor och, om de har tur, matrester. Korna är så magra så! Kalvarna står fastkedjade i en viss gränd, de har inget långt koppel alls utan de kan knappt lägga sig ned på grund av att repet är för kort. Jag tycker verkligen synd om alla dessa kor som man hela tiden ser. Jag tror inte att de är lämpade för en stad med två miljoner människor!

Så vad är det man brukar säga?  Hellre en fågel i handen än fyra i skogen. Jag skulle vilja ändra detta till hellre fyra djur i skogen än ett i Varanasi.


Kommentarer
Postat av: Elisabet Westberg

Stort Grattis på födelsedagen🌹

2017-02-21 @ 09:38:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

En 18-årig tjej som från Norrbotten. Har en dröm om att bli skådespelare, men lever just nu ett liv fullt av basket, vänner och skola. Har tankar och åsikter om det mesta mellan himmel och jord, men hjärtefrågorna är för tillfället Norrlandsfrågan och att man inte ska sprida rasism!




RSS 2.0