Jo, jag. 

Dagen började dock i en helt annan ände, men en basketmatch som gjorde mig både ledsen och frustrerad. Jag for dit och var ganska taggad, men så börjar matchen och det går inte så bra för mig. Sedan börjar även domarna, vad det känns som, blåsa mer åt det andra lagets fördel. Jag klarar inte ofta på domarna, men efter tredje perioden blev jag så frustrerad så att jag gick och pratade med dem...

Efter matchen stannade jag i alla fall kvar ett tag på Björkgatan och åt lite lunch. Sedan cyklade jag hem. Väl hemma gick jag snabbt över till grannen för att säga hej och få en liten födelsedagspresent. Efter det går jag hem och duschar och gör mig i ordning för en middag med 3 av mina vänner. 

Jag promenerar alltså upp på berget redo att laga mat och spendera en lugn kväll med dem. Plötsligt får jag en halsduk över ögonen och ett par lurar med musik på öronen. Jag får ta på mig skor och jacka och hoppa in i en bil som tar mig till okänd destination. När jag kliver in i en stuga och tar av mig ögonbindeln ser jag jättemycket människor. Folk från mitt basketlag, min granne, storebror och lillasyster och andra vänner. Vi käkar pizza och marängswisch och leker lekar. Alltså fatta att man känner sig lyckligt lottat när något sånt hör händer! Det var tydligen mamma som ringt till alla och fixat detta, med hjälp av alla vänner.